Visa tänderna!

Uppladdning inför Siljan, lagtempoträning med Stockholm CykelKlubb, strålande sol! I går hade jag tänkt köra lite åthämtning, körde lågpuls till och från jobbet, men med strålande sol kunde jag inte motstå att följa upp med en runda på MTB, skramlade ihop över 3 timmars cykling igår som "återhämtning", inte riktigt enligt plan. 

I dag fanns inga ursäkter, har märkt att cyklister är experter på detta, tog mig ut till Ekerö för att möta upp några andra från SCK's lag. I dag var det lagtempo på agendan, första gången jag kör det, finns mycket nytt att testa eftersom jag i grund och botten är en inbiten MTB-cyklist, det här med landsvägscykling har jag sysslat med i drygt ett år nu.

Kapten Danne berättar om upplägget för dagens träning, i uppförsbackarna skall vi trycka på och hålla farten uppe, ligg inte för länge längst fram, ligger vi bakom och känner att farten går ner, ropa till framförvarande att de skall vika ut så att vi kan hålla farten uppe. 

Vi är åtta stycken som efter att vi värmt upp drar upp farten, och nu går det undan. Vi ligger mellan 40-50 kmh och pendlar, Danne pushar på när det går uppför så att vi håller farten uppe, "Ner i bocken och kör!!" Jag ligger på min tröskelpuls i snitt efter 25 km men på högre snittwatt än min FTP, vinterns träning börjar visa resultat. 

I den här farten börjar lagmedlemmarna trilla bort, efter ett tag är vi fyra kvar som ligger och rullar i högt tempo. Det pågår en inre dialog, orkar jag hänga kvar i den här farten, är det inte jobbigare att bli avhängd än att hänga på, ta en förning, vila, köra, vila, köra... Jag väljer det sistnämnda, häng på..

Vi väntar in de andra, pratar ihop oss, Danne fäller ytterligare en av sina uppmuntrande kommentarer "Nu tar vi det lite lugnare så att alla kan hänga med på tillbakavägen", fan vad nice tänker jag, har en mental bild om att det nu skall bli lite lättare... Jomenvisst sörrö, det tar väl ungefär 2 km innan farten är uppe, efter ytterligare några km börjar de andra falla bort, i backarna uppför är det fullt ös, det börjar lysa rött, jag bävar för de backar då Danne går upp, farten går lixom aldrig ner när han tar förningen. Nu är det en ivrig intern dialog, vid varje backe funderar man på om man skall vika ner sig, blåsa bort från gruppen, hur jobbigt är det inte att ligga ensam i ingenmansland och dra själv... 

Bit ihop, visa tänderna, tugga styrlindan.. (bilden är när vi är klara :) ) Allt som funkar för att inte falla av i farten, mjölksyran kommer krypandes uppför, nu är det karaktärsbyggande som pågår... Varje gång man överlever en backe är det bara att pusta ut, samla energi, gå in i nästa förning/ backe och trycka på för allt man är värd under den tid man ligger först.

För mig som inte är van att cykla ute på Ekerö, i alla fall inte på denna sträcka, vet jag inte var det tar slut, vad som väntar, när kan jag ta igen mig, jag har ett mentalt underläge, efter tempokörningarna skall det övergå till tävling med fri fart, jag vet inte exakt var det startar och jag är osäker på vägen... Vi skall svänga "höger" innan färjan, okej, jag har cyklat där, jag borde veta var det är.. Danne säger att han säger till... 

I hög hastighet närmar vi oss (tydligen) den skarpa högersvängen, jag ligger och drar och släpper, går ut för att falla bak, oj vad hände, de drog höger, tappar fart med några kmh, kurvtagningen blir inget att skriva hem om, tappar 10 meter, hejdå hejdå.. Där gick tåget.. Trots allt kändes det som en befrielse, jag såg bara en backe uppför, fan hur skulle jag orkat en till backe.. Trots att de drar ner tempot något svarar inte benen, slår av lite, går in i MTB-mentaliteten, "ensam är stark" :) Hitta ett flytt som funkar uppför och vänta på att energin börjar tillta. Det blir några km i ensamheten, får upp farten något efter en stund och efter några minuter möter jag upp grabbarna grus som hängde av mig som gått "i mål". 

Tänkte att en flaska vatten skulle räcka, trodde inte vi skulle vara ute så länge, inte köra så hårt, jag vet inte vad jag tänkte... Fel i alla fall. Fick köra sparsamt med vattnet, jädrans vad torr man var i munnen..

Som träning var det grymt bra träning! När jag tittar på min fitnesskurva i Strava/TrainingPeaks har den "stagnerat" något, delvis har jag kört lite mindre efter Mallorca, men samtidigt har jag inte kört så mycket riktigt hårda pass heller efter det. Är säker på att dagens pass skulle göra min test-maestro Martin på Aktivitus nöjd och belåten. Blev c:a 2x30 minuter tröskelpass med lite högre snitteffekt än min FTP med tillhörande intervaller i backarna. 

På vägen hem stannar jag hos mitt privata kök som jag Sponsrar, Pizzeria Hörnet, och hämtar upp min Lassagne. 

Recovery Day == Hamburger day

Efter helgens 30 mil och en skön kramp i vänsterbenet 500m från hemmet ville jag ta en lugn återhämtningsdag. Cykla till och från jobbet med så låg puls som möjligt, typ inte över 57-58 HR%.

Förutom Punkan i Liljeholmen och allt strul efter där ventilen fastnade i pumpen så jag inte kunde pumpa upp hjulet och fick gå resten av vägen till Essingen blev det ett riktigt lågpulspass.

Sedan blev det surr om att ett gäng skulle snurra ut i skogarna vid 19-rycket och det ville man ju inte heller missa. Så det blev 3x1 timme "recovery" idag :)

Som belöning gjorde jag en god burgare av färsen som var kvar från igår, kunde inte låta den gå till spillo :)

På Lördag skall jag köra Siljan Runt med SCK, vi startar lite tidigare än alla andra, vår start går 6.50 (de här j*vla tidiga tiderna när man cyklar). Skall bygga upp veckan lite mer som jag gjorde förra året, fast jag skiter i att käka 5-10 påsar godis /dag torsdag och fredag...

Att dricka rödbetssagt/ juice är inget man vill skriva hem om och berätta hur gått det är. Läste någonstans att "Det smakar som att slicka en rabatt", nu har jag inte testat det sistnämnda men Rödbeta juice/sagt är verkligen inte gott.

Körde det innan CV förra året, testar nu också då....

Veckan skall fortsätta med bättre och bättre väder, så sannolikt blir det en hel del cykling i veckan. De kommande tre veckorna kommer det att dugga tätt med olika tävlingar och motionslopp.

Tydlig målbild för cyklingen, träning eller tävling..

När man cyklar, oavsett landsväg eller MTB, gäller det att ha en tydlig målbild! Något som sporrar en att genomföra loppet eller en träning så bra man kan!

När det gäller tävling gick jag i år in med samma målsättning som förra året, att befinna mig bland topp 10%. Dvs, startar 1000 vill vill jag vara topp 100. Som en glad amatörcyklist tycker jag det är en "okej" målsättning, fast den är nog något justerat i år, har bara inte satt det i ord ännu.

Men det är sällan placeringen i sig som driver mig, det är snarare vad jag tänker mig att jag skall göra när jag gått i mål. Oftast kretsar det kring att äta någon god mat, helst något riktigt onyttigt som får alla hälsospecialister att fundera...

Den klassiska Pizzan efter Cykelvasan, aaaaah! Att ta sig till Phils Burger på Gärdet efter Lidingö Loppet MTB går inte heller av för hackor! Finns det egentligen någon mat som smakar direkt dåligt efter att man kört en tävling/långlopp eller en lång träning?

Avslutade denna vecka med sista distansträning med ett gäng tappra från SCK. Blev inte så långt som ursprungligen tänkt, närmare 20 mil, men vi drog ihop närmare 13 mil.

Vi var 8 tappra när vi rullade iväg, efter första stoppet föll en bort, ni får gissa vem det är på bilden, ser tröttast ut :) Uppe vid Uppsala tog Rehan av till Uppsala och sin mamma.. Då var vi 6 kvar som låg och drog i motvinden tillbaka.

Det var en hel del fina vägar och inte så mycket bilar.  Det var lite mer cykelvänligt än gårdagens söderort.

Trots vinden höll vår lilla grupp en bra fart, idag fick jag tänka på att slå av lite extra när jag växlade in framför i belgiska kedjar för, för att sedan täppa till luckan när Camilla brakar förbi efter varje rotation :)

Det kändes lite i benen sedan igår, det går inte att sticka under stolen. Men efter ett stopp på en mack, en lite coca cola och snickers kändes allt som nytt igen. Kändes piggt resten av milen och på slutet var det såklart fullt ös upp för varje backe. Idag lyckades jag ta alla backspurtar, blev ganska "schyssta" tider i Strava, man är ju lite Stava-sucker för att ha koll på sina 10%..

All and all, det var ett bra pass idag med bra körning av hela gruppen. Kammade ihop totalt 30 mil idag och igår, det blir godkänt med ett plus med de avslutande spurterna som gick bra.

Cykelveckan snart över! Le Peloton, TTT Classic och LVG distans

Enligt träningsschemat är denna vecka en "hård" vecka med mycket träning. Det gick väl "sådär" men jag tror jag är på väg att rädda delar av veckan med helgens distanspass lördag och antagligen imorgon, söndag.

Veckan började iallafall med kanonväder och lite cykelpendling, tisdagen och onsdagen hade jag workshop planerat på jobbet, så det blev till att planera tidiga träningstider.

Det gick ju inte att motstå ett gammalt klassiskt TTT-varv en tisdagsmorgon med skinande sol.

Klassiska vattenfallet osv bjöd på lerbad, benen såg ut att vara lerinpackade från en skönhetssallong när jag kom hem. Skall ta lite fler morgonvarv och även köra igenom Hellas lite oftare när jag pendlar. CX-en får vila lite och MTBn jobba lite mer helt enkelt.

Onsdagen var årspremiär för Le Peloton, okristiligt tidigt skall man upp och iväg för att cykla. Klev upp strax innan 5 på morgonen, starten går 6. SCK var representerade med 10-12 gubbar och gummor så det var bra uppslutning. SCK tillsammans med Sumo var väl de som syntes mest för dagen.

Dagen till ära blev det ganska högt tempo, "tur" för de som kom längre bak i svansen så blev det ett ofrivilligt rödljusstop och ett långsamtgående fordon som gjorde att hela gruppen kunde samlas upp. 

Jag lyckades inte hålla de c:a 10-15 första som fick en lucka runt Älta när vi låg och maskade bakom långsamtgående fordon. Jag fick vrida ur det mesta av krafterna vid 2-3 tillfällen under sista milen, slutspurten mot Enskedegård-skylten kändes löjligt långsam när jag och Sebbe låg bredvid varandra, Sebbe drog det längsta strået och var starkare för dagen, tog mig med en halv cykellängd. 

Det blev ett riktigt bra EB 2x20S pass tänker jag.. 

Hade vaga planer att hinna cykla torsdag eller fredag men det blev jobb jobb jobb och lite mer jobb istället. Svårt att hinna med helt enkelt.

Fick en fråga vad jag använder för däck när jag cyklar... En ganska svår fråga att svara på.. "När då" blir ju motfrågan med 15-20 olika däck till de olika cyklarna. Men jag är i alla fall en Schwalbe-sucker, så mycket kan jag säga. Sedan kan jag tänka mig vänsterprassla med Specialized-däck på MTBn och på LVG blir det lite Continental... 

Får väl göra en mindre vetenskaplig test i ämnet framöver.

Jag har skrivit det förut, jag skriver det igen, varför skall cykling alltid påbörjas så j*vla tidigt? :) Le Peloton var man uppe 5 på morgonen, SCK Distansträning på lördagen var det bara att kliva upp 6.45. 

Samling borta vid SCS i Hammarbysjöstad. Vi blev nog 35-40 stycken, ett väldans gäng. Cyklade dit som uppvärmning. Efter att vi cyklat iväg stannade vi efter 2-3 mil för att stycka upp gruppen där ena gruppen kör högre fart, runt 40-42 i snitt.

De första 4-5 milen gick åt att nynna på sånger och nyna på Musik Quiz :)

Nere i Nynäshamn blev det snabbt stopp på Statoil, tryckte i mig en kanelbulle, drack lite juice och avslutade med en Snickers.

Danne som är en av kaptenerna för VR-gänget som skall köra 7.30 på VR gick igenom hur det gått på körningen och vad vi skulle tänka på de resterande milen. Tighta ihop gruppen och lämna inte för stor lucka till framförvarande hjul. Okok, bättring i ledet! :) 

Efter att kört ett par mil och nynnat på lite tv-serie temalåtar blev jag lite tystare på andra delen av vår tur. Började kännas lite i benen och lite mer motvind på vägen tillbaka från Nynäs. Skramlade ihop 175 km på lördagsturen, totaltsnitt på drygt 35 kmh efter lite cyklande för mig själv, när vi hade bra flyt låg vi på runt 41-42kmh i snitt några mil.

Imorgon tror jag att jag hakar på turen från Stäket till Västerås, blir runt 20 mil T-o-R. 

Nu skall jag runda av kvällen med lite godis och Champions League final på TV.

Ånnaboda / Örebro - Dag #2

Lite sovmorgon idag inför frukosten runt 9.00 för att göra oss redo och dra iväg runt 10-blecket.

Bjarne har forskat vidare kring dagens sträckor och vi har fått tips på att bl.a. följa MTB Svart 4. Laddar ner en GPX-fil som vår tänkta lördagsguide cyklade igår, ganska tacksamt att dunka in i min Garmin för att navigera bland stigarna.

När jag gjort mig i ordning och kommer ut så.... har det börja smådroppa något.. yey! Vi glider iväg och följer slaviskt vägarna tack vare navigationsfunktionen i Garmin

Vi börjar att rulla ut över rötter likt en del sträckor i TTT eller rotmattan i Hellas, eftersom det regnat en del är det halt tillsammans med stenar, så det blev en ganska sönderryckt körning där man gick eller cyklade uppför och däcken spann loss. Jag påminde mig själv om när jag började cykla MTB och jag svor över rötter och skit i TTT, fy fan vad grinig jag var....

Efter en stund lättade det värsta upp bland rötterna och det började bli ganska flowig åkning utför.

Vi vek av från MTB Svart 4 in på en vandringsled, det blev en lång single track med skönt flow.

Det var dessa stigar de flesta av oss letade efter och såg fram emot igår när vi var ute. En hel del riktiga surhål finns fortfarande kvar, jag lyckades fastna med bakhjulet i ett surhål och sätter ner foten, försvinner ner ett par dm..

Stigen vi följer går via en skidbacke, leds runt uppför backen i någon form av stig som går likt en serpentinväg.

Kommer upp till toppen och tänker att jag vänder ner för att möta upp de andra för att  sedan vända upp igen.

Kommer ner utan att stöta på de andra och ringer Jocke, de har tydligen gått en annan väg upp med cyklarna och satt uppe på en av topparna och fikade. Det var bara att vända och cykla upp igen.

Det känns riktigt bra när det går uppför nu, okey, det finns de som kan blåsa på riktigt bra mycket snabbare, men det går inte långsamt för egen räkning, även om det kan gå snabbare.

För egen del blev det i alla fall en längre intervall där jag låg runt tröskelpuls. Efter att ha cyklat upp och ner två gånger och åkt runt bland topparna hittade jag tillslut boysen som satt och tryckte i sig sin fika, fråga om de var klara så vi kunde blåsa vidare....

Dagens cykeltur blev mer teknisk än gårdagen, dagens sträcka var nog mer det vi sett framför oss, utan att påstå att det var dåligt eller tråkigt igår.

Det var många som var slitna idag så det var inget riktigt "go" att cykla direkt långt eller länge! Vi siktade på att hitta hem mer eller mindre så snabbt som möjligt för att packa ihop och bege oss hemåt.

Tänk att vi klarade av 2 dagar i skogen utan något teknikstrul eller punktering. Alla våra livsförnödenheter var i onödan, vi var packade för 1 vecka och hade med oss survival kits ut i skogarna.

Pröjsade drygt 1500:- för en natts boende, 2-rätters middag, lite god dryck, frukost och lunch, det var vi alla överens om att det var ett prisvärt alternativ.

För egen del blev det en bra intervall-baserad träningshelg med en hel del klättringar. Skönt att få nöta lite MTB-teknik eftersom jag tappat det lite under April när jag slickat asfalt var och varannan dag!

Nu till veckan ser det ut att bli bra soligt väder, tyvärr en hel del jobbaktiviteter planerat som gör att cyklingen blir begränsad, kommer behöva bränna en del pass hemma på trainern för att få en effektiv träningsvecka.

Syns i spåren!

Ånnaboda / Örebro - Dag #1

Nu till helgen är vi ett gäng från Stockholm som tagit oss norr om Örebro, Ånnaboda, för att testa lite MTB-spår som finns i denna MTB-park.

Som vanligt när det gäller cykelaktiviteter är det uppgång och avgång tidigt på morgonen, idag fick tidigt vara 8.00 :)

Några av boysen bjöd på den "klassiska" felmonteringen av cykeln så att ena däcket kommer för nära avgasröret på bilen.. Blev däck explosion ;)

Bjarne hade gjort lite hemläxa och forskat i vilka MTB-leder vi skulle testa idag, MTB Svart 1 och 2. Nu tror jag inte det blev riktigt som vi tänkt oss, det blev lite mer grusvägar för transport mellan olika mer eller mindre tekniska stigar.

För en van cyklist som hör hemma ute i Hellas olika leder var det tekniskt inga problem på dessa svarta leder.

Den stora skillnaden jämfört med vad många av oss är vana vid hemma i Stockholm är hur mycket upp och ner det är.

Många backar blev det på drygt 4 mil blev det mellan 800-900 höjdmeter.

Det blev ett bra tillfälle att ta ett par intervall pass, istället för att stå på toppen av backen/kullen och vänta in sista man var det bara att vända tillbaka, runda sista man och cykla uppåt igen.

Att se alla dessa långa backar kan vara ganska demolariserande, när man kommer runt ett krön och det fortsätter att bara gå uppför och man ser inte slutet.. men det gäller att försöka vända det till något positivt. Nu tycker jag väl att uppför är en av mina styrkor, trots att jag har några kg extra ballast, men det gäller att lägga på minnet att.... går det uppför... följer utför.... (om man startar och går i mål på samma ställe). 

Att cykla uppför med MTB på 4-16% backar med antingen grus eller rullsten/rötter kräver en del styrka och uthållighet. Dagens längsta backe knäckte jag på ungefär 7.30, lyckliga innehavaren av KOM ligger på 5 min, fy fan vad fort det måste gå då. Kan säkert skala av 30s... Men 2 min till.. Med motor? :)

Vi tittade även på en ny bil som kan funka som nu team bil för TTT. Mycket utrymme i bagageutrymmet, går att få upp cykeln på taket, ganska rymlig i kupén, man får ledigt plats med 4-5 vuxna personer. Låga driftskostnader, får putsa lite på lacken.

På kvällen åt vi en god köttbit med tillhörande efterrätt, boysen bjöd på fin sång för att sjunga loss i efterskott i och med min 40-årsdag.

SMACK - Dalbyracet

Dags att ta nästa kliv i cyklingen och köra ett lite kortare lopp under en vardag. 

Strax söder om Uppsala i Dalby anordnade Uni CK tävlingen Dalbyvarvet. Loppet är på en sträcka som mäter 52 km där man kör 4 varv på en 13 km slinga. 

SCK hade en bra uppslutning med 10+ cyklister från både Elitlaget samt från Masters-laget som jag deltar i.

Själv var min uppladdning för dagen inte av bästa kvalité, dagen innan klev jag på riktigt in i H40-klassen och fyllde 40. Laddade med en kanonmåltid på Restaurang AG, en del skumpa och goda drinkar.

Jag tänkte att jag i alla fall kan gå ut och vara lagets kanonmat under racet och ta några utbrytningar och göra ett par insatser för att hålla farten uppe.

Hann i alla fall med att rulla igång ett par 10 minuter så jag var inte helt seg när jag rullade mot starten, eftersom dagen fick vara något av en studieresa i dessa sammanhang la jag mig ganska långt bak inför starten tillsammans med ett gäng SCK-are.

Det blev en A-grupp och en B-grupp där vi längre bak startade som B-grupp, 60-70 cyklister.



A-gruppen släpps iväg 5 minuter innan vi startar. När väl starten går är det bara att rulla med på en trevlig slinga som ni kan hitta på strava som "Dalbyvarvet", första varvet handlar om att lära känna banan, Ett parti hade grus längs med en kurva om man låg på vänstersidan av klungan vilket jag oftast gjorde.

Vi snittade strax över 40 km/h med en del försök till utbrytningar som mest blev ryck/ tempoökningar som snabbt togs om hand av klungan. Jag svävade upp och ner i fältet genom att ligga i täten eller halka ner något och fastna mitt i klungan.

Jag är oftast ganska avvaktande när jag fastnar i klungor och orkar inte hålla på att stressa och tränga mig för att minimera tokigheter från min sida. Jag avvaktade uppförsbackarna då farten alltid gick ner och det ibland fanns bra tillfällen att glida upp längs sidan av klungan.


De andra från SCK var helt klart mer vana än mig att hitta bra position och låg mer stabilt på sina positioner, när det började att hända grejjer under 3:e varvet kände jag mig maktlös som inte kunde komma upp och hjälpa de andra SCKarna att svara på utbrytsförsök. Det var lite störande eftersom det mest kändes som att jag låg och soft-cyklade på min fat-mat tröskel eller strax över.

Väl inne på sista varvet började det dra ihop sig, SCK hade en del som låg i bra position längre fram medan jag fortfarande satt fast längre bak i klungan, frustrationen började växa men samtidigt är det en träningstävling, smala vägar, trångt, jag ser ingen anledning att landa ute i diket eller dra i backen.

Med ungefär halva varvet kvar gjorde Uni CK en utbrytning där två stycken drog i väg. Ingen i klungan gjorde någon ansats att jaga efter, efter en stund föll cyklisten som drog iväg en kille tillbaka till klungan och tempot började gå ner. Jag gjorde ett snabbt överslag i huvudet, runt 15-20 min cykling kvar, han ligger antagligen på sin tröskel borde kunna hålla det hela vägen och hoppas på det bästa.

Fortfarande inget intresse att någon annan skulle dra upp farten och jag var fast bakom men hade börjat komma framåt. Till slut lyckades jag komma loss på min vänsterkant och dundrar upp till toppen och frågar om de inte förtstår vad som händer och trycker på rejält för att försöka komma ikapp killen som dragit iväg. Jag får med mig två cyklister där jag lägger mig bakom den ena efter en stund, han drar på 100-200 meter sedan vill han inte dra mer, jag tar taktpinnen och tänker att de hakar på men nä, de var borta, nu var det jag på jakt efter Uni CK killen som hade ett bra försprång.

Jag jagade på under 7-8 minuter och låg mellan klungan och honom, jag kom väl aldrig riktigt nära, det kändes bättre att ligga framför alla än att trängas i röran speciellt när vi skulle komma in i det parti som hade en del grus på sidorna av vägen. Hade jag haft en bättre utgångsposition hade jag haft bättre chans att jaga ikapp eller haka på från första början, men jag gav det ett bra försök!

När väl klungan kom ikapp var det bara att hålla emot och inte falla för långt ner när cyklisterna susade förbi mig på sidorna. Jag lyckades klamra mig fast i mitten (igen) och återsamla lite energi för att lägga sista stöten, förutsatt att utrymme och tillfälle fanns. Med dryga kilometern kvar var det ett längre utförslöp där en del bombade på och vinglade fram och tillbaka, jag ville inte försöka ge mig in i det och avvaktade till att det planade ut och hoppades på att kunna trycka på i backen upp mot målet, men det var trångt, en del stressade cyklister som vill ta placeringar (vinna en sekund) så jag bestämmer mig för att falla av något, det är ett träningsrace, jag hade massa pulver i bena men det var stopp framför. Plötsligt faller en kille mitt i backen efter att ha krokat ihop, Niklas och Jonas från SCK ligger precis bakom, väjer åt sidan och båda kör ihop med varandra, han som ligger blir påkörd av några andra och jag lyckas ta mig förbi på min vänsterkant där jag släppt en del till framförvarande cyklister. Det ser ut som att det är tur i oturen, finns inget jag kan göra och rullar sista 100m in i mål.

Hur skall man summera denna tillställning? Jag jämför mycket mellan landsvägscykling och mtb. Hade detta varit mtb skulle minst 2/3 ha försvunnit långt bak då de saknade pulver att trycka på uppför eller i kurvorna. En stor massa låg bara med i baksuget av klungan, för egen räkning gav det erfarenhet att befinna mig i klungan och försöka läsa vad som händer i täten. Dessa lopp tolkar jag handlar 90% om rätt placering och taktik, 10% din styrka som cyklist. För egen del får jag bestämma mig för, eller bli tillsagd av captain, vad min roll är, men jag i grund och botten en MTB-cyklist och van att kriga på egen hand, det är jag mot naturen! I sådana här tillställningar ser jag inget problem att gå ut som kanonmat, dvs, jaga/hänga på utbrytningar, då slipper man röran bak i klungan :) Om inte annat skall jag träna på att hålla min position längre fram mer "stabil" och inte falla så himla mycket bakåt. Där är t.ex. Crippa och Brögger riktigt bra, skall studera dem framöver.

Stort grattis till Emmie från SCK som cyklade hem 1:a platsen på damsidan..

Nu laddar jag inför helgen då jag skall iväg med stigcyklister norr om Örebro för en MTB-weekend.

Skall bli kul!

Pearl Izumi MTB - Skandisloppet 2016

Race report, Pearl Izumi MTB.

Ok, det var inte planerat att jag skulle köra idag. Igår när lagkamraterna körde landsvägsloppet sympati-körde jag intervaller hemma på trainern innan jag lagade mat till lördagens gäster.

Lite senare på kvällen under Euromusikfesten valde jag mellan ett pass med TTT-boysen på hemmaplan eller ett lite tuffare träningpass i Uppsala. Jag valde det sistnämnda.

Upp 5.45, alldeles för tidigt, suger, käka frukost, gårdagens middag knacka på, inte en gång utan flera gånger, och jag kom iväg senare än planerat.. Cyklar iväg till bilen, tycker det svajar lite när jag trampar, luften har mer eller mindre försvunnit i bakhjulet. Kanon, vänder hem, trycker i mer Stans NoTubes gukka, pumpar och hoppas på det bästa.

Kommer till blåshålet Uppsala och tempen ligger på 6-7 grader, förra helgen på Lidingö var att föredra.

Hyffsat mycket folk, trots att jag landar sent i startfållan är jag i mitten med cykeln och fryser... Skall det inte vara kul med det här?

Står bredvid en klubbkollega, Arnaldur, som siktar på topp 25, tänker det blir perfekt att ta rygg på honom.

Masterstarten går och vi skall cykla ett par km asfalt, massa skarpa svängar och jag orkar inte riktigt hålla på och tränga mig och ser Arnaldur segla iväg, släpper tanken på att jaga ifatt honom.

Start-sträckan på loppet var... så där.. såklart svårt att hitta en bra väg till skogen för ett par hundra MTB-cyklister, bara att ta det lugnt och sansat.




Det är växlat grus/joggingspår, singletrack, skogsstigar.. Efter någon mil känns det som att jag hamnat lite i ingemansland. Ser ett gäng några hundra meter fram, har inte direkt några med mig att ta fart med så det är bara till att gnugga.

Idag var det rinniga ögon av någon anledning, brukar inte ha detta problem, så väl i skogen på de mer tekniska partierna hade jag lite svårt att avgöra terrängen och höll igen något. I ärlighetens namn har det ju inte heller blivit så mycket MTB på våren så tekniken är inte på topp (ännu) denna säsong.

Ute på en lång grusväg har jag ett litet band av boys med mig som vill ligga på rulle, det är okej tänkte jag som skall lägga mig på en intervall på mitt träningspass, drar upp i lite över 40 km/h på grusvägen och hör ett "Neeeeeeeeeej, det gåååår ju inte!!!!!" från en frustrerad MTB-krigare som försökte ta hjul.

Eftersom jag uppenbarligen är "kass" på de tekniska momenten utför idag kommer han ikapp senare, vi snackar lite och han ger mig "som landsvägscyklist" komplimanger för hur stark jag är på platten. Jag vet inte om jag skall ta detta som en komplimang eller förolämpning.. Jag har cyklat landsväg i mindre än ett år och MTB i en jävla massa år. Jag höll inte riktigt med honom om det där med landsvägscyklist :) Dags för en intervall igen och jag hör honom ropa "Neeeeej, inte igeeeen! Faaaaan"..

Lite senare cyklar jag förbi en kille uppför en backe som visar sig vara Jörgen (på bilden tillsammans med mig). Han låg med och krigade runt Lidingö men gjorde det "taktiska" misstaget att stanna vid ett depåstopp :) Han hade kört lvg igår och gjorde en heroisk insats dagen till ära för att köra "klassikern". Han fick ligga lite på rulle och samla kraft och fart... Utför i de tekniska partierna åt han (också) upp mig. Så på bilden har jag tagit igen 30-40 meter och är på väg att ge honom lite draghjälp..

Det fanns en "sprint", en backe uppför med så jävla mycket rullsten och grus som fick Kottla-backen på Lidingö att blekna. Den skulle besegras två gånger under racet (man kör två varv). Jag kunde cykla upp knappt 1/2 backen, sedan hände det inte så mycket mer med mina Thunder Burt. Jag fick gå, som i princip alla andra, resten av backen. Kudos till de (få) som klarade av att cykla upp för den, vad det nu kostade i energi för benen, för den var inte nådig.

Nu är det bara "utför" den resterande milen, bra att tänka så mentalt, och det flyter på ganska bra. Är uppe i runt 59 km på datorn och närmar mig slottet, skall vara 61 km så jag är lite fundersam på vad som väntar, vågar inte riktigt gasa gasa tills att jag snackar med en kille som kommer tidigt i slottsbranten och förstår att det är typ bara uppför backen sedan är vi i mål. Jaja. tack säger jag och cyklar i mål. Lite snopet, kunde ju ha spurtat hela sträckan!

Efter några minuter landar Jens och Roger, Sudety brothers, de har verkligen tagit stora kliv med vinterträningen.

Vi tar och äter en inte alldeles för spännande måltid som bjuds.

Man skall inte klaga. Noll (usel) uppladdning inför dagens lopp. Åker dit för att träna, sätter en tid innan på 2.15 och får den officiella tiden 2.15.00, blankt. Det är ändå ganska tacksamt att nu vara så pass vältränad att man kan göra ett träningspass och prestera en okej tid. Bra att testa lite hur kroppen fungerar med och utan bra förberedelser.

Nästa år skall jag sikta på klassikern, lvg och mtb-lopp. Men då får det f*n vara varmt och vindstilla båda dagarna! :)

// Snart 40 år..