Ok, det var inte planerat att jag skulle köra idag. Igår när lagkamraterna körde landsvägsloppet sympati-körde jag intervaller hemma på trainern innan jag lagade mat till lördagens gäster.
Lite senare på kvällen under Euromusikfesten valde jag mellan ett pass med TTT-boysen på hemmaplan eller ett lite tuffare träningpass i Uppsala. Jag valde det sistnämnda.
Upp 5.45, alldeles för tidigt, suger, käka frukost, gårdagens middag knacka på, inte en gång utan flera gånger, och jag kom iväg senare än planerat.. Cyklar iväg till bilen, tycker det svajar lite när jag trampar, luften har mer eller mindre försvunnit i bakhjulet. Kanon, vänder hem, trycker i mer Stans NoTubes gukka, pumpar och hoppas på det bästa.
Kommer till blåshålet Uppsala och tempen ligger på 6-7 grader, förra helgen på Lidingö var att föredra.
Står bredvid en klubbkollega, Arnaldur, som siktar på topp 25, tänker det blir perfekt att ta rygg på honom.
Masterstarten går och vi skall cykla ett par km asfalt, massa skarpa svängar och jag orkar inte riktigt hålla på och tränga mig och ser Arnaldur segla iväg, släpper tanken på att jaga ifatt honom.
Start-sträckan på loppet var... så där.. såklart svårt att hitta en bra väg till skogen för ett par hundra MTB-cyklister, bara att ta det lugnt och sansat.
Det är växlat grus/joggingspår, singletrack, skogsstigar.. Efter någon mil känns det som att jag hamnat lite i ingemansland. Ser ett gäng några hundra meter fram, har inte direkt några med mig att ta fart med så det är bara till att gnugga.
Idag var det rinniga ögon av någon anledning, brukar inte ha detta problem, så väl i skogen på de mer tekniska partierna hade jag lite svårt att avgöra terrängen och höll igen något. I ärlighetens namn har det ju inte heller blivit så mycket MTB på våren så tekniken är inte på topp (ännu) denna säsong.
Ute på en lång grusväg har jag ett litet band av boys med mig som vill ligga på rulle, det är okej tänkte jag som skall lägga mig på en intervall på mitt träningspass, drar upp i lite över 40 km/h på grusvägen och hör ett "Neeeeeeeeeej, det gåååår ju inte!!!!!" från en frustrerad MTB-krigare som försökte ta hjul.
Eftersom jag uppenbarligen är "kass" på de tekniska momenten utför idag kommer han ikapp senare, vi snackar lite och han ger mig "som landsvägscyklist" komplimanger för hur stark jag är på platten. Jag vet inte om jag skall ta detta som en komplimang eller förolämpning.. Jag har cyklat landsväg i mindre än ett år och MTB i en jävla massa år. Jag höll inte riktigt med honom om det där med landsvägscyklist :) Dags för en intervall igen och jag hör honom ropa "Neeeeej, inte igeeeen! Faaaaan"..
Lite senare cyklar jag förbi en kille uppför en backe som visar sig vara Jörgen (på bilden tillsammans med mig). Han låg med och krigade runt Lidingö men gjorde det "taktiska" misstaget att stanna vid ett depåstopp :) Han hade kört lvg igår och gjorde en heroisk insats dagen till ära för att köra "klassikern". Han fick ligga lite på rulle och samla kraft och fart... Utför i de tekniska partierna åt han (också) upp mig. Så på bilden har jag tagit igen 30-40 meter och är på väg att ge honom lite draghjälp..
Det fanns en "sprint", en backe uppför med så jävla mycket rullsten och grus som fick Kottla-backen på Lidingö att blekna. Den skulle besegras två gånger under racet (man kör två varv). Jag kunde cykla upp knappt 1/2 backen, sedan hände det inte så mycket mer med mina Thunder Burt. Jag fick gå, som i princip alla andra, resten av backen. Kudos till de (få) som klarade av att cykla upp för den, vad det nu kostade i energi för benen, för den var inte nådig.
Nu är det bara "utför" den resterande milen, bra att tänka så mentalt, och det flyter på ganska bra. Är uppe i runt 59 km på datorn och närmar mig slottet, skall vara 61 km så jag är lite fundersam på vad som väntar, vågar inte riktigt gasa gasa tills att jag snackar med en kille som kommer tidigt i slottsbranten och förstår att det är typ bara uppför backen sedan är vi i mål. Jaja. tack säger jag och cyklar i mål. Lite snopet, kunde ju ha spurtat hela sträckan!
Vi tar och äter en inte alldeles för spännande måltid som bjuds.
Man skall inte klaga. Noll (usel) uppladdning inför dagens lopp. Åker dit för att träna, sätter en tid innan på 2.15 och får den officiella tiden 2.15.00, blankt. Det är ändå ganska tacksamt att nu vara så pass vältränad att man kan göra ett träningspass och prestera en okej tid. Bra att testa lite hur kroppen fungerar med och utan bra förberedelser.
Nästa år skall jag sikta på klassikern, lvg och mtb-lopp. Men då får det f*n vara varmt och vindstilla båda dagarna! :)
// Snart 40 år..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar