Där slog det.. Och igen.. Jo, jag lever!

På senare tid när jag cyklar i skogen har jag fått för mig att överdrivet många pinnar osv är ormar, och dem vill jag inte cykla över. I dag under intervaller på asfalt låg för en gång skull en orm... Vi blev lika rädda för varandra...

Vilopuls på 34, nytt "rekord" för mig

Vaknade (som vanligt) tidigt i morse och rullade ut i skuggan på baksidan. Satt där och frös så jag la mig i soffan och kopplade av. Ett tag sedan jag kollade vilopulsen, så läge att kolla. Tidigare i vår låg jag strax över 40 vilket var som förra året samma tid, under förra sommaren gick jag ner till 36-37 runt Augusti.

Jaha, ja, nu låg den på 34, gjorde ytterligare en mätning som också landade på 34.

Eftersom Martin på Aktivitus dömde ut min lungkapacitet, okej inte riktigt :) , 4466 ml O2/minuten, men med min matchvikt i vintras blev det 56,3 ml O2/kg/min vilket är över medel de testat men en bit från elit som ligger på 66-85.

tjena! Spela som om du inte är ansträngd efter 20 intervaller!

Hur som, planen för veckan är att träna ner mig och det var ett tag sedan jag körde kortare intervaller. Det är svårt att köra intervall-träning ute men backen till Alby friluftsgård tar typ 1 min att cykla upp för så det blev perfekt. Mitt tidigare uppmätta FTP-värde på 270W tror jag inte på längre, så jag la mig på 300W + 50%, dvs 450W som riktvärde uppför.

Man pratar om mental vilja för tävling osv, att orka hålla ut. Men viljan att cykla upp för samma backe 20 ggr utifrån att det är just.. Samma backe.. Den har jag inte räknat in som en faktor tidigare. Iofs, det var mer spännande att cykla upp för backen 20 ggr än att stirra på TrainerRoad på skärmen.

Efter 16-17 intervaller är man mer och mer fokuserad på sträckan nära framhjulet, man försöker att inte tugga för mycket på styrlindan och visar tänderna för att orka med intervallerna.

Rätt som det är ligger en stor orm, okej, allt är relativt, jag upplever den som lite ihopringlad, men runt metern lång, jag fladdrar till med cykeln och ormen flyger upp i luften, vi kastade oss lixom ifrån varandra... Jag körde inte över ormen, och ormen bet inte mig. Ingen av oss hade nog någotdera som avsikt heller. Fan, där var ju den där jävla ormen där man minst anade det. Inte i skogen på en stig, utan korsandes en asfaltsväg.

Körde mina 20x450W intervaller, lika glad man blir att det är gjort och att man lyckades, lika nedslagen blir man sekunden senare för att man egentligen då kört intervallerna på för låg intensitet. Sedan blir man glad igen för att man får kvitto på att man blivit starkare/bättre, för att sedan sucka över att nästa gång blir mycket jobbigare.

Det är väl just här man börjat skilja agnar från vetet. Eftersträvar man att ständigt bli bättre måste man se till att bibehålla intensiteten, allt eftersom man blir bättre måste man justera upp sina målvärden om man cyklar med watt-mätare.

Pulsen maskade sig upp till ganska precis 160-161 och jag toppade där de flesta intervallerna. Kunde inte dra upp den högre, antagligen lite trött i kroppen efter 5 dagars cykling men jag ser det som "enligt plan". Körde på "fastande mage" , dvs ingen frukost utan såg fram emot en riktigt trevlig frulle efter "målgång".

Bananpannkakor, massa färska bär, kesella, färskpressad (hemgjord) juice. Det kan ju inte bli mer än en perfekt frulle på baksidan!