 |
| Två hot dogs som hänger på sidan om kroppen. Även kända som ben. |
Igår tog jag en sväng på Peters Grafströms dryga 5-mils sträcka i XC-anda och benen kändes riktigt sega. När jag kom upp på 160 i puls känner man skillnaden i benen. Normalt känns det inte mer än att man får jobba och att benen snurrar.. I går var de sega, kändes kom en sådan kittlande känsla sköljandes, orkade inte trycka till så mycket mer i backarna osv.
Det lät dröja innan jag lyckades pressa pulsen över 170, benen orkade inte jobba lika mycket som hjärta/lungor orkade helt enkelt. Fick till en knäpp i en brant brant uppförsbacke.
Jag fick två svar efter att ha kört i två timmar.
* Formen är "låg".
* Min lägsta nivå är betydligt högre nu än tidigare.
Har aldrig medvetet på detta sett tränat ner mig för att sedan försöka bygga upp formen. Intressant experiment för att lära känna kroppen.
Jag som tänkte håna Emil (en bjässe på landsväg som är grymt snabb) när han för någon vecka sedan skrev att hans form var kass, allt var elände när han då hade han drämt till med massa PR och några KOM på sin tur :) Hög lägsta nivå helt enkelt..... :)
Imorgon åker jag upp till Norberg och kollar runt lite inför Engelbrektsturen.
Jag räknar inte med någon fantastisk prestation från eget håll, får se vad två dagars vila ger. Har aldrig kört den banan så det är bra att få det avklarat om inte annat.
Man är helt enkelt aldrig bättre än vad man är för dagen, oavsett orsak :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar