måndag 19 juni 2017

MTB Trophy - Over and out!







Efter en vecka i Polen är det dags att knyta ihop säcken på detta äventyr med Roger och Jens!







På Söndagen körde vi i alla fall fjärde och sista etappen, det här med längd verkar inte vara så viktigt. I materialet de gav ut var det 76 km, innan start sa de att de kortat ner den till 71 pga väderförhållanden, när vi gått i mål stod mätaren på 75 km.. men dagens antal höjdmeter stämde på strax över 3100.







Vid det här laget har ni redan en känsla för vilka förhållanden vi kört i och hur banorna ser ut. Det är väl egentligen ingen skillnad mer än att i sista etappen körde vi nog längsta utförskörningen.... för att sedan cykla upp till högsta punkten. Det tog aldrig slut, det var efter drygt 40 km och banprofilen pekade rätt upp...







Under de sista milen hade jag legat drygt 100 meter bakom en tjomme och när vi gick in på sista klättringen med bara lite utför enligt banprofilen tänkte jag att det var dags att slå på lite extra... så jag ökade runt 20-25% watt och la mig runt min FTP, det tycker jag är starkt när tiden ligger på lite över 5.30 för dagen och man redan har drygt 2900 höjdmeter i benen... Tar mig förbi killen som ger en tumme upp när jag gör förbi och distanserar honom.... Trodde sedan på en kortare utförsåkning men det var ju typ 4 km kvar upp och ner på blandad terräng.... hade dock vunnit den moraliska kampen, ingen kom i kapp och jag gick i mål på 5 timmar 59min...







Men vad användes för material bland cyklisterna då? Hur gick snacket? Vad skall man tänka på?

1 fatbike såg vi, ett par 27+, faktiskt en hel del hard tails men mestadels fullgung.

En klart vinnande kombination i dessa förhållanden är att ha någon mikroklinga tillgäng fram, många som gick förbi uppför på högre kadens än mig, en del såklart i kombination att de är lite tunnare ellerhelt enkelt starkare för dagen.







I däckväg var det väldigt blandat. I Svenklägret var det väldigt populärt att köra med ett sådan lätt däck som möjligt, servar en del Specialized S-works däck utan bra skydd på sidorna, Racing Ralph eller Rocket Ron från Schwalbe...

Jag körde på Racing Ralph 2.1" bak och ett lite bredare Ground Control 2.3" med gripton gummi på en 30mm bred fälg fram.







Däcktryck fram 1.8 fram och 1.75 bar bak.. Varken jag, Jens eller Roger fick något materialstrul... Många av de som körde "lätta"/"snabba" däck åkte på punktering under dagarna som gick.

Det har varit väldigt skönt att utgå från samma ställe varje dag. Vissa av sådana här etapp-tävlingar får man mer eller mindre dagligen flytta mellan olika boenden med allt vad det innebär.







Vi bodde väldigt nära starten/mål så läget går inte att klaga på.

Maten på hotellet har varit upp och ner, det har varit mat... frukosten hjälpligt okej, "lunchen" efter tävling har varit lite mer rejäl men middagen var typ alltid någon pasta med kanske något annat i.... Den var sådär helt enkelt...







För egen del har själva tävlandet på banan fungerat bra, inga felåkningar ett tala tala om.

Jag kom hit för att testa hur ett etapplopp fungerar både för egen fysisk räkning samt överlag hur det var... Med så här mycket höjdmeter är utväxlingen superviktig... Det var flera andra som kom med tron att 36T eller 34T skulle funka bra och 50 bak på deras Eagle skulle användes någon gång sådär... De som kunde bytte direkt efter första dagen... Jag fick ju möjligheten att låna Rogers Eagle och det gav mig 50 bak i stället för 42 vilket gjorde mycket gott för mina efterföljande dagar. För sådana här äventyr rekommenderar jag starkt för de med single-drev fram att köra med som mest 30T om de har Eagle annars något ytterligare mindre fram...







Taktiskt försökte jag alltid hålla en något bättre placering i starten och i alla fall inte falla bak, i första klättringen försöka att inte tappa för mycket bakåt, tanken var att inte hamna för många som är lite sämre i de tekniska utförsåkningarna eller på single-tracksen. Jag tycker min taktik fungerade bra... Alla dagar hamnade jag någonstans i någon mindre grupp som var ungefär som mig tekniskt eller så körde jag själv i eget tempo.







Du är väldigt ensam i ett sådant här race till skillnad från ett race hemma på långloppscupen eller på landsväg. Det finns helt enkelt ingen att ta hjälp av, det är väldigt avslöjande vilka brister och kvalitéer du har... Utförsåkningen var jag väl i mellanmjölkens land, dvs varken sig bra eller dålig. Jag ville komma ner hel, inte ta några onödiga risker men samtidigt försöka bli lite bättre utför... jag lyckades nog med allt.. Tekniskt var det väl totalt ett fåtal ställen över dagarna där jag kände att här vägar jag inte cykla utför... Att köra med Epicen och 100mm slag gör ju att cykeln är lite mer nervös utför än om jag kört med Stumpjumpern, men det känns ändå som rätt val med tanke på att det jobbiga var uppför, vet inte hur mycket snabbare jag skulle kunna köra utför med Stumpjumperna, sett över alla dagarna hade jag säkert kört in 10-15 minuter, men vad hade de extra 2-3 kg gjort uppför? Får vi aldrig veta :)







Är detta något jag kan göra igen? Absolut! Man får ha respekt för utmaningen, våra höjdmeter hemma i Sverige är väldigt "lätta" så det är svårt att riktigt vänja sig med dessa förhållanden, i alla fall om man bor Stockholmsområdet :)


Det har varit en del väldigt vackra vyer! Jag har försökt att ibland i alla fall mentalt stanna upp för att se mig omkring när man större av tiden är så pass koncentrerad på att bara orka ta sig uppför... eller att ha koll på rätt spår utför... inte göra något knasigt i single tracksen...






Om jag minns rätt slutade jag varje dag runt 23-24e plats av något över 100 startande... i totalen blev jag 28 med två framför mig inom bara några sekunders avstånd... För egen del är jag nöjd med det... framförallt att jag genomförde alla etapper och klarade mig från teknikstrul... Jag kunde lägga all tid och fokus åt cyklingen när jag väl var ute.....

Grattis till Rolf, en stark gammal räv, som vann alla etapperna och totalen i H50.





Nu väntar en vecka med lite lättare cykling... På måndag bär det av igen till Alperna för att köra Marmotte, landsvägs Grand Fondo på 18 mil och 4500 h.m. Där gäller det också att stanna upp mentalt och njuta av vyerna....

lördag 17 juni 2017

RR - MTB Trophy Etapp 3 - Lerfestival


Allt regn igår kväll samt väderutsikterna för dagen, regn regn regn och upp till 10 grader "varmt", gjorde att arrangören kortade ner banan till 45 km och drygt 1700 höjdmeter...


Lagom till att jag och Jens skulle rulla ner till start blev det uppehåll i regnet, jag tänkte att om jag i alla fall fick vara torr till att starten går så spelar det inte så stor roll vad som händer sedan.

Nu började det regna några minuter innan start..


I sedvanlig ordning rullar vi några kilometer asfalt ut mot att vi skall börja trampa uppför bergen... Idag står Roger och hejjar på mitt på första klättringen som går först på asfalt, sedan på håliga asfaltsplattor följt av gräs/stigar... 

Uppe på toppen av första klättringen har temperaturen ramlat ner på 4 grader och det blåser en del, men vi börjar snabbt första utförsåkningen genom en lerig stig, det går relativt långsamt utför och vid ett tillfälle sticker framhjulet och jag lägger mig på sidan, upp och vidare på några sekunder... 


Skillnaden idag jämfört mot igår är att det regnar och regnar.. säkert lite uppehåll.. och så regnar det igen. Det var lixom svårt att få någon uppfattning till slut, utför var det lervälling på sina ställen och uppför rann det på sina ställen vatten utför... 


Hårdast för dagen var nog killen som bara hade kvar en sadelstolpe efter typ 1.5 mil, Roger som stod och väntade i första depåstoppet berättade att de på något sätt hade lyckats montera en ny sadel utan någon sadelstolpe.. Han satt ganska lågt när han cyklade vidare :)


När man väl var igång och cyklade var de inte så farligt. Det var inte så mycket att fundera på att man blev skitig, det var bara att gå "all in" och styra så gott man kunde utför i leran som sprutade åt alla håll.

Efter några mil började jag känna att det drog i vaderna, funderade på om jag började få krampkänningar... Kollade ner och såg att de var inpackade i lera som torkat som nu stramade :)

Där nere lutade det 18-20%, här lutar det 25%...

För en del var det nog misär, för egen del var det stundtals lite roligt... Visst, uppför är inte alltid så kul, men man uppskattar utförsåkningen desto mera, man får slita lite för det roliga :)

Med en nerkortad bana på 45 km var det ganska behagligt.. Men det börjar kännas i höftböjarna nu, de ömmar lite efter allt malande uppför, låg kadens runt FTP sätter sina spår... 


Det verkar som att några missat att detta är ett XC Maraton race, då är det lite blandat grus, asfalt och stigar.. Precis som hemma i långloppscupen hemma i Sverige. Skillnaden några tusen höjdmeter till och lite mer magnifika vyer.. Inget ont om våra barrskogar, men nog är det lite trevligare att spana ut över dessa vyer :)

Simmade in på en 23 plats (eller något sådant :) ) i M40 klassen idag, det var väl runt 70 startade och 30 som inte dök upp. Har inte sett hur det ser ut i sammanställningen ännu.... Hoppas att jag ligger där någonstans då också... 


Imorgon får vi se vad som bjuds, just nu på kvällen regnar det fortfarande, har regnat mer eller mindre hela dagen.. 76 kilometer och 3100 höjdmeter ligger framför och väntar på oss...  Väderprognoserna säger att det skall dugga lätt på morgonen och sedan bli lite bättre väder.. Framförallt varmare än idag då det var mellan 4-10 grader... 


Roger Edvinsson planerar för fullt var de skall stå och livesända på facebook när vi kommer.. RaceONE-appen hjälper bra för honom att ha koll på när jag och Jens kommer... Tyvärr funkade det inte bra idag när arrangören kortade ner banan.. Vi får väl hoppas vi får nöjet att genomlida hela planerade banan imorgon! :)


På kvällen följde jag mina klubb- och lagkamrater mot målgång i Vätterrundan, 297 härliga kilometer runt en sjö, håll höger som kommer du tillbaka till start! Några körde grymt in på under 7 timmar i ett mixat lag med olika åkare i Stockholm medan vårt egna gäng med god marginal seglade hem på under 8 timmar som var målsättningen för klubben.. Kul! Grattis till alla!!!


fredag 16 juni 2017

RR - MTB Trophy Etapp 2 - Magiska vyer....


Etapp 2 är längsta etappen och målas av arrangören upp som den hårdaste... Med styrkt självförtroende efter att ha monterat på Rogers Örn och att det regnande lite lätt när vi rullade ner till starten fanns det ju hopp om dagen!

Drygt 80 km och 2700 höjdmeter skulle räknas av idag. I startfållan saknade Jens sin parhäst Roger som brutit. 


Dagen inleds med några kilometer via asfalt ut mot bergen och tempot var lite lägre i starten i dag än igår. Efter en lugnare "uppvärmning" kom började det "äntligen" branta på och jag vill känna lite på Örnen's 50 klinga. Tryckte nog på lite mer än vad jag kanske ursprungligen tänkt och slog av något för att ligga inom de watt-värden jag siktar på.. 

I den efterföljande utförsåkningen kom det en vänstersväng som jag missbedömde något, låste hjulen och sladdade från ena sidan till andra av vägen ut i buskagen så nära vägkanten jag bara kunde hålla mig, det är alltid "spännande" när det bara är högt gräs/buskage, man vet lixom inte om man drar rakt in i en sten.. Nu var det en bäck jag höll undan för...

Sedan fortsatte det 15 km upp och ner med ett par ganska branta "kortare" klättringar som gjorde att fältet drogs ut.


I en av de tidigare utförsåkningarna flög det in en pinne mellan bakhjulet och växeln så det men jag hann tvärnita och låsa bakhjulet så inga tråkigheter hann hända....

Jag tänkte att idag blir det Chris Froome style, hade koll på watt-mätaren och pendlade mellan 200-300 watt beroende på längd och lutning uppför. 

Vid första vätskestationen stod Roger och skrek uppmuntrande! Man får lätt 200-300 watt extra med publik, jag sa inte så mycket för jag såg vad som väntade framför... 


Efter en del slitandes kom vi till slut ut på en magisk single track slinga som var hur lång som helst... Enkelt förklarat cyklade vi runt en bergskam, det var massor av kilometer uppför med lättare lutning på 4-7% längs med bergskammen, man såg ut över bergen och dalen... Och den branta sluttningen på högersidan :) Denna sträcka påminde väldigt mycket om cyklingen i Hong Kong... 

Sedan kom det någon jädrans monsterbacke och det började hugga i benen, jag fick kliva av och putta upp cykeln... Men det som väntade gjorde det värt mödan....

När vi väl cyklat uppför några hundra höjdmeter följde en grym utförsåkning, typ gröna spåret i Hellas fast med 7-14% lutning utför, inte som igår, uppför. Superkul utförsåkning i lagom tempo med en ettrig Epic. 


Denna stig leddes ut genom skogen där en hel dalgång öppnade upp framför oss som cyklade, slående vyer helt enkelt. Framför var det bara en brant rakt sträck med vägen utför, wrooooom! Bromsarna fick gå varma för min del... Mitt i utförsåkningen var det en skarp vänster och sedan höger sväng. Några bestämde sig för att dra rakt fram ut på ängen... Arrangören förstod det skulle hända och hade snällt monterat bort staketet så att man slapp ett hårt stopp om man ville ut på grönbete.

På slutet av denna utförsåkning stod vår rapportör för dagen, Roger, och live-streamade.... Nu var 5 mil avklarade och det var den tuffaste biten, endast ett berg kvar att köra över... Lite som Cykelvasan, bara en liten uppförsbacke, sedan är det utför hela vägen till Mora.

Det var några "knäppar" på över 20% men överlag var det mer 5-12% uppför och Örnen gjorde ett bra jobb som hjälpte mig hålla en lagom belastning... 

Utförsåkningen mot tredje matstationen bjöd på blandade terränger, 


Vid en av de sista knäpparna tappade jag fästet med bakhjulet och var tvungen sätta ner foten... Pang så högg krampen till, kollade lårmusklerna och kunde se hur muskeln bara studsade... Halta uppåt några steg så det planade ut, hoppa upp på cykeln och trampa på i en rörelse musklerna var "vana" vid för dagen och krampen upphörde :) 

Sedan var det en skön utförsåkning genom lera, gräsängar, stigar... Blev omblåst av någon tjomme som höll full kareta utför, ganska tacksamt att se vilket spår de tar... Ibland finns det ju någon tråkig grop eller sten man helst vill undvika... 

Tryckte på sista kilometrarna som var utför på någon lite asfaltsväg, ganska odramatiskt för min räkning men en av de andra svenskarna på plats hade oturen att tappa fästet och ramla omkull bara några 100 meter från mål med en bil bakom sig, bilen fick väja och körde ner i ett dike för att inte köra på honom. Tur i oturen... 

I klassen M5 (H50) har vi en Svensk, Rolf Svensson, i topp efter två dagar... Starkt!! :) 

Vädret i dag blev kanon utifrån vad prognoserna sagt dagen innan.. Lite regn vid något tillfälle, men solen sken som oftast och det var inte för grisigt ute i spåren... 

Väderrapporterna inför morgondagen ser inte lovande ut, vi får väl se hur det slutar.. 


torsdag 15 juni 2017

RR - MTB Trophy Etapp 1 - Den enes död, den andres bröd!


Så var det "äntligen" dags för race... Laddade med ungefär samma frukost som alltid och gled ner till starten. Det var två fållor, en med lite färre längst fram, och en med massor bakom..  Jag gled in i den första fållan, rätt eller fel, ingen aning :) 


Game planen var som sagt var att börja långt fram och falla bakåt något, inte försöka hänga på de som drar iväg utan hålla mitt tempo uppför för att inte bränna mig för mycket med 32T fram och 10-42 bak. Helt klart inte en optimal setup för denna tävling för klena killar och tjejer. Många som kör 2 eller 3 delat fram, gör man inte det var det Eagle eller någon micro-klinga fram.


Starten rullar igång och efter några hundra meter börjar resan uppåt via asfalt några kilometer som sedan övergår i grus. 

Jag lägger mig på "stadiga" 280-300 watt upp för den första klättringen på 5 km för att sedan glida utför första single tracken i skogen. 


Det var väl så det såg ut, grus eller rullsten uppför ett par kilometer, utför i single tracks, grusvägar eller bland större lösa stenar som fladdrade omkring hjulen när man cyklade utför... 


Utförskörningarna bjöd verkligen på kvalité, nu är jag ju ingen specialist på utförsåkning och med min Epic som är mer av race-karaktär för de Svenska långloppen var den ganska nervös utför och fladdrade omkring lite... Såklart att Stumpjumpern med 140 slag fram hade svalt utförsåkningen utan att fundera, men Epicen kändes ändå rätt för min del i dessa sammanhang.. 




Push-bike EM pågår för fullt!

Efter 3-4 mil börjar den låga kadensen och klättringar på 14-20% ta ut sitt rätt. Alla klättringar flyter lixom ihop, men jag tror det var efter 4-5 mil som första etappen av Officiella Pushbike EM utspelade sig. Det var en lååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååång stigning med sjuk lutning på över 20-25%.. De som satt med sina micro-klingor fram fick inte delta i evenemanget. Den första etappen var lite enklare på blandat grus.. Sedan kom en skarp vänster och den riktiga utmaningen kom.. För er som cyklar i Stockholm, tänk er typ hellas gröna utan stenhällarna fast med 20% och mer i lutning uppför... Så där gick vi och knuffade på våra cyklar...   Nåja, skam den som ger sig.. upp kom vi till slut... 





Med två klättringar kvar gjorde jag en bedömning att jag inte kan cykla upp för de 15% + klättringar som är kvar, då skulle benen säga ifrån när jag legat och malt långsamt uppför tidigare under loppet. Så, fick helt enkelt hoppa av och knuffa cykeln, ingen prestige här inte.. 

Väl på toppen av den sista klättringen som tog den tid det tog, började en 5 km lång utförsåkning som var riktigt nice.. Det var lite Hellas Grön/blåa, berg, sten, rötter, flowiga stigar och skogsvägar...

Mot slutet kom man ut på en asfaltsväg, yey, tänkte jag, trampa trampa... wtf.. Kramp... kramp... kommer ut på en stig, ner i ett vattenhål, fotograf tar en snygg bild (I hope :) ), kan knappt komma upp ur hålet med kramp i båda benen.. Kan inte trampa utan står bara upp för att hålla benen raka och hålla krampen borta medans jag blir förbicyklad av flera stycken.. 

Som tur var väntade målet inte långt framför mig, så det blev ett par smärtsamma hundra meter innan jag kunde glida in på typ 4.25. Vet inte var jag ligger i den klass jag kör i men i totalen var det runt 130, minns inte.. 

Roger testar en barnstorlek av Epic, Aero position...


Under andra halvan av loppet gled jag omkring och drömde om mindre klinga fram, Eagle bak, allt som kunde göra det lättare... Jag fantiserade om att Roger bröt p.g.a. hans knä och att jag kunde låna hans Eagle-uppsättning...

Cyklade hem, duscha, pep i väg och fick massage, två stycken som arbetade på under 15-20 minuter, sedan hade Jens och Roger vaknat till liv på chatten.. 

Målgång... ingen kramp.. längre.. :)


Roger hade bestämt sig för att bryta för att han hade fått ont i knät som han haft problem med, han var osäker redan innan om han ens skulle starta. Innan han bröt hann han bomba utför och tog flera topp 10 placeringar på Strava... Av någon anledning satt bromsen fast uppför så det tog lite längre tid uppför :) 

Ööööööörn öööööörn!!

Jag fick möjligheten att låna Rogers Örn-uppsättning vilket gör att min utväxling fram nu blir motsvarande en 28T, det skall bli spännande imorgon trots det inkommande regnet. 

Den enes bröd, den andres död... Supertråkigt att Roger bryter, men ett FETT tack för att jag får låna Örnen!!! Det kommer göra de resterande tre dagarna något "behagligare" om det nu är rätt ord..











Mekka mekka... Skall man göra dagen innan va?


Körde idag på Racing Ralph och Rocket Ron. Till imorgon byter jag fram till fetare fälg (Traverse SL) och Fast Track Gripton eftersom det kommer regna.. Tänkte att jag får stabilare fäste utför... 


Resten av dagen gick till att äta glass, godis, dricka läsk, två middagar och mekka cyklar.... 

Imorgon kör vi igen, då blir det 8 mil och drygt 2800 höjdmeter... I regn.. 

p.s. mailade med RaceONE som lagt upp MTB Trophy etapperna! :) Så har ni inget bättre för Er kan ni följa några av oss svenskar som kör här nere...


onsdag 14 juni 2017

Mindre än ett dygn till start!







Det har varit en riktig slappardag idag, vi åt en sen frukost och hittade inte ut förrän runt 12-snåret.







Jens klättrade lite på väggarna och var hyffsat rastlös. Passade på att förbereda de däck/hjul jag eventuellt slänger på om det blir grisiga förhållanden (ser ut som det på lördag...).






Fick mekk-service av Roger, tänk om det alltid var så... Malin har inte riktigt var medgörlig kring detta hemma med att tvätta cykeln, det hade varit en bra start :)

Vi packade ihop och åkte upp till 800-900 meters höjd och där vi bestämt oss för att utforska delar av det vi skall cykla 4e och sista dagen.













Vi valde en lite lättare väg uppför för att inte börja med en klassisk MTB-uppvärmning och ge oss på en klättring vi skall göra på söndag.





Efter 2-3 km var det slut på det lugna, dvs vi gav oss in på den led vi skall cykla på senare... haha.. ja.. men visst sörrö...Skönt att veta att vi skall cykla utför på denna sträcka på 100-200 meter och inte uppför som vi först gick...





Det blev mestadels cyklande och en kortare bit då man fick knuffa cykeln framför sig. Det kommer bli.... intressant... imorgon :)







Ute på spåren satt en skylt, Bar 30 minuter... Det är många vandrare här så vi utgick från att det gällde den och cyklade på en bit för att hitta en koja/bar ute i ingenmansland som serverade öl, cider, läsk, hamburgare osv osv.. Och billigt var det... köpte en burgare och en flaska saft för typ 25:-... ute i ingenmansland.. surrealistiskt.












Vi checka in på vårt "riktiga" hotell, bor massor av svenskar här, vi är säkert 15-20 stycken... Ligger väl en nervös spänning i luften, kommer säkert utbyta krigshistorier efter morgondagens etapp.







Vi letade oss iväg till något fjällhotell högt upp med en grym utsikt som hade lite mer på sin meny än många andra mindre ställen hade.







Här hade vi kunnat bott istället för vårt kråkslott natten innan men grym utsikt och fräscha rum för halva priset.. fanns inte på hotels.com :(







Sedan var det hem och göra i ordning rummet, packa upp allt och få kontroll på allt inför morgondagen.




Imorgon väntar första dagen, den kortaste dagen på 6 mil... Har på kvällen stått och tittat på de som cyklar förbi och kollat dessa framklingor, många med pluttar på jag vet inte hur små....







Känner igen känslan från förra året när jag var i Frankrike och skulle cykla i bergen på med lvg-cykel... Hade 53/39 fram och alla andra kompakt-vevparti... well, the rest is history.. det gick ju det också... så den vetskapen balanserar alla andra tankar :)












Jag har en race-plan för morgondagen... tror jag.. Det blir till att i varje klättring ha koll på watt och puls.. jag kommer köra eget tempo och inte försöka hänga på någon.. Jag tänker att jag skall försöka att öppna liiite hårdare utan att anstränga mig för mycket för att inte hamna för långt bak.. jag vill hamna i en position då jag utför och på single tracks inte blir stoppad av någon framför mig.. Samtidigt är det ingen idé att bränna ut sig imorgon bara för man känner sig fräsch... speciellt inte nu när jag har "förhållandevis" hög utväxling med en 32T fram som som störst 42T bak..

Imorgon går starten 10.00.... Vi får väl se hur det kommer utveckla sig!!!

Snott ett par bilder från Jens... :)