söndag 27 augusti 2017

Ceres Challenge - 55 km längs Sörmnlandesleden


Dags att åter igen besöka Sörmlands skogar genom ett deltagande i Ceres Challenge, ett MTB-lopp på ca 55km, från Stavsjö till Katrineholm.
Med tanke på allt ylande från MTB-cyklister som har åsikter om långlopp som är för otekniska och jag vet inte vad är det förvånande att inte fler hittar ut ur stugorna för att delta Ceres Challenge som ändå måste klassas som en ganska teknisk MTB-tävling.

Tävlingen körs i lag och jag teamade ihop med Ronnie "Rompa" Jansson och vår MTBO-världsmästare i H45, Jonnie Engel. En som är snabb på stigarna, en som leder oss rätt när vi var på fel väg, och jag då... 

Varje lag startar med en minuts mellanrum, desto bättre tid man haft föregående år, desto senare startar man. Dvs, Förra årets team som vann med bl.a. Calle Friberg rullar ut sist.

Jonnie väntar vid busshållplatsen :)

Morgonen började perfekt när låg i sängen och chattade med Ronnie och Jonnie runt 5.10 väntandes på att larmet skulle gå 5.20.. Well, nur var det så att larmet skulle gå 4.20 och Jonnie stod nere vid busshållplatsen och väntade på att jag skulle plocka upp honom. Well, trots att jag var sen i startblocken var vi framme i god tid :)

5+ mil på Sörmlandsleden i ganska mycket bök och stök, tänk er större delar av loppet på Hellas Grön/blåa led. Det gjorde att jag valde Skogstraktorn, Stumpjumpern, med lite grövre däck för att minimera risk för punktering. Roger E som körde i ett annat team med Jens och Taleryd berättade om den punkafest som varit lite längre bak... 







Körde med Camelbak för första gången på länge för att mer obehindrat kunna dricka när jag ville eftersom det var så pass mycket cykling på tekniska stigar som krävde båda händerna på styret.

Första 15 km skulle vara lite knepigare, vi tyckte väl inte det var så svårt som det beskrevs på förmötet men det är såklart kopplat till hur duktig man är som stigcyklist. Sett över hela banan var det några ställen man fick lägga cykeln på axeln och klättra, annars var det bara att trampa och se glad ut. 

Det fanns en "mördarbacke" som var brant med lite grus/sand och sten med några kilometer kvar till mål. Vid backen, precis som vid många andra ställen tidigare på banan, var det publik som hejade på och skapade en stämning för att ge den där extra energin man ibland kan behöva :)



Vinnarna i år igen blev Calle Fribergs gäng på strax över 3 timmar med drygt 30s marginal till 2:an. Vårt team gick i mål som 7:a strax över 3 1/2 timme och hade 4 sekunders marginal till 8:an :)   

Det blev en kanondag med bra väder, trevligt sällskap och hyffsat flyt i cyklingen. För egen del märks det att man inte cyklat så mycket i Hellas osv det senaste året, tekniken är inte riktigt där den borde vara.


Sååååååå... Vill man tävla på en mer teknisk bana som är ganska långt i från vad någon av långloppscupens tävlingar har att erbjuda är detta ett bra tillfälle. Orkar man inte cykla 55km stig finns det ett kortare alternativ! 

måndag 14 augusti 2017

Cykelvasan - Wrapup

Det är läge att runda av Cykelvasan och förra veckan för att gå vidare mot nya utmaningar. Jag har smällt årets upplaga av CV som initialt var en besvikelse men med lite perspektiv är jag nöjd. 


Uppladdningen inför årets CV blev både några tuffa intervallpass, måla om fasaden hemma och lite kroppsvård hos "min" naprapat och sportmassör.

Eftersom jag de senaste månaderna mest kört cykling där man ligger och maler kände jag att det var dags att ladda med några VO2max pass... Jag har de senaste månaderna varit lite "bekväm" i träningen och har inte kört så mycket VO2max. 

Fredag 4 Aug: Cykling utomhus, TC 60/120, 22xFTP + 50% Watt. Dvs, 22 stycken 60 sekunders intervaller med 120 sekunder vila emellan. Utgick från för lågt FTP-värde, justerade upp på efterföljande pass eftersom jag klarade för många intervaller... 

Söndag 6 Aug: cykling inomhus på trainer, EB 5x8.  5 st 8 minuters tröskelintervaller... Kvalitén på intervallerna på en trainer är grymt mycket bättre än vad jag lyckas få till utomhus.. Så för ett högeffektivt 60 minuters pass är

Tisdag/Onsdag: Helkroppsträning när jag målar om fasaden på radhuset :) Upp och ner för stege, bära prylar fram och tillbaka osv... 

Onsdag 9 Aug: cykling inomhus på trainer, KI II 6x2. 6 st två minuters intervaller på FTP + 25% watt. Tufft pass... 

Torsdag 10 Aug: Besök hos naprapat och sportmassör för att lösa lite knutar inför helgens tävling.
Middag: Lasagne :)


Fredag 11 Aug: Roligaste cykeldagen på veckan, vi åkte till Trysil och körde ett par gånger utför samt spanade in deras Bike Park.. Epicen var väl inte bästa valet i min vapenarsenal men det var vad jag hade med mig :)
Middag: Lasagne, igen :)

Gameplan: Starta långt fram i startfålla 2, hålla bra tempo upp för första backen, sedan se till att jag kommer in i en bra grupp under de första 15-20 km... Sedan får det bära eller brista.

Lördag 12 Aug... 

6:00 Var det upp och hoppa
7:00 Rulla ner mot starten.
7:30 Framme och vid startfållan och det blir "fail" direkt med min game plan.

Ronnie bodde vid starten och smög upp innan tuppen och la sin cykel längst fram i fålla 2. Lars var nere vid 7 och la den någonstans i mitten. Trötter ramlar ner 45 min innan start och får vackert (och besviken) placera den längst bak i fållan... 

SCK compadres

Game plan fail, får tänka om eftersom det nu säkert är 150-200 pers framför mig som jag helst hade velat ha bakom mig vid starten. Jag bestämmer mig för att gå ännu hårdare i starten för att sedan jaga ikapp Ronnie och Lars så gott jag kan.. 

8.15 går starten... well.. startskottet. Står tillsammans med de andra omkring mig och väntar i 45 sekunder på att få börja rulla.. Sedan rullar vi lagom sakta ut ur starten och in i backen..  Som vanligt en klassisk MTB-uppvärmning genom att köra rakt in i en backe. 

Känner verkligen inte att benen är med, känns inte alls så pigg som jag hade hoppats, massor av cyklister swischar förbi mig och jag tycker det går väldigt långsamt. Det visar sig senare att jag bara körde några sekunder långsammare än förra året... Men benen kändes tunga.

Mina roomies

Sedan blev det dryga 20-25 km tuff jakt på placeringar... Jagade på så gott det gick för att komma längre och längre fram i tävlingen. Till slut tog det stopp, jag såg inte längre någon grupp framför oss att komma ikapp.. 

Efter drygt 60 km började jag få betala priset för den inledande jakten, mindre krampkänning som ligger och lurar och får anpassa fortsatta cyklingen efter det. 

Under stora delar av loppet kör jag med höjdprofilen på min Garmin, det hjälper mig att fatta beslut hur jag skall agera, skall jag ta i lite extra i uppförsbacken, kommer gruppen samlas ihop något för att en backe kommer, går det långt utför osv..

Med 9 km kvar är det en skarpare V-sväng med ett dike på insidan, blir lite trängd vilket gör att jag måste sätta ner foten och krampen hugger till... Tar några sekunder innan jag kan börja trampa igen men allt jag kunde göra var att se gruppen segla vidare framför mig.. Gör ett försök under någon kilometer att komma ikapp, men det är för tufft att ensam jaga ikapp så här sent i tävlingen.. 

Till slut försvinner de ur min syn och jag blir ensam, cyklar på i en 5 km ensam och försöker hålla tempot uppe.. Blir ikappkörd av en grupp med de sista km kvar så jag hakar på dem men har nu konstaterat att mitt tidsmål på under 3 timmar är utom räckhåll. 

Ronnie från Team TCM... 

Det fanns spurtvilliga filurer runt mig som gärna ville spurta om plats 250 så de fick göra det.. Förra årets eufori var utbytt mot en besvikelse på väg in mot mål.. Rullar in i min ensamhet på 3.01.

Med lite perspektiv på det hela är jag missnöjd med tiden men nöjd med hur jag genomförde loppet. Men precis som i långloppscupen är det kanonviktigt var man placerar sig i startfållan, såklart i kombination med att det finns pulver i benen. Jag är helt övertygad om att jag hade kapacitet för att komma ner på runt 2.55 om jag hade kommit med "rätt" gäng tidigt i loppet. 

Jag vet inte vad jag skall tycka om CV.... Är det kul eller inte? Det är nog mer allt runt omkring som gör det roligt, i år kryddade vi resan med Trysil... Nästa år kanske man skulle göra någon mer grej av det hela, köra Rörbäcksnäs och Trysil dagarna innan CV..

Spela pigg...

Jag vet inte exakt när man skall vara nere i startfållan, men uppenbarligen är 7.30 inte den bästa tiden utan snarare 6.00-6.30... Men det känns jäkligt segt.. Ett annat alternativ är såklart att försöka köra upp för första backen minuten snabbare än vad jag någonsin gjort... Det är nog antagligen ännu svårare än att komma en timme tidigare... 

Nu vänder vi blad, om två veckor är det Ceres Challange som jag kör i lag tillsammans med Ronnie och Jonny.... Det ser jag faktiskt fram emot, då blir det lite bök och stök längs Sörmlandsleden..